Ohhh vet ni..
Och det blev precis som vi ville :)
Vi gjorde som vi tyckte som vi ville det är ju ändå vår familjs framtid!
Så vi är jätte nöjda och längtar så klart :) !!!
Fråga?
Här är en sam som jag och mina vänner diskuterar ibland och igår även jag och min mor.. Så vad säger ni?
Körkort eller inte körkort?
Min åsikt
Jag tycker verkligen man ska ta körkort, Jag tycker alla ska ha körkort. Speciellt om man har barn. Spelar ingen roll om man bor i stan eller på landet. Jag tycker man ska ha körkort! Man ska kunna åka iväg men sin familj själv, ensam vuxen utan "passa bussar/tåg". Om det händer något ska man kunna ta bilen själv inte att någon annan måste köra eller hämta.
Som tex, att det händer något med barnen här eller Maja vovven och jag inte skulle ha något körkort hur skulle jag kunna ta mej till sjukhus eller vårdcentral eller vetrinären om jag inte hade något körkort? Jo bussen går utanför vägen här men sent på kvällen går det fan ingen buss! Och inte alltid ambulans "behövs". Hund/djur ambulans finns det ens??
Nää körkort ska man ha!!
Visst sen håller jag med om att man kan pendla till jobb för smidighet och att det är billigare. Det skulle kanske jah med göra om jag inte skulle lämna barn på dagis och så..
Men min åsikt är Man ska ha körkort! Enligt mej är det viktigt. Jag kan verkligen inte förstå att folk inte tar det?!
Vad tycker ni?
Dumma barn!
Får man säga till andras barn? Jag gjorde det!
Föräldrar som inte kollar sina barn gillar jag inte!! Flera gånger såg vi den ungen vara dum.
Det hade läckt in vatten genom taket så det stod hinkar o skyltar så man inte skulle halka men de tog ungen och slängde iväg och hälde okring med vattnent o blaskade med hinkarna?! Tänk om något barn sprungit där och halkat!? Man kunde ha slagit sej ordentligt ju. Skyltarna står där av en orsak!
Han spang på andra barn med flit och skrattade, cyklade på Milan bakifrån en gång(med flit) och ryckte maja i armen när han spang förbi och sista gången sprang han bakom Milan och knuffa till honom i ryggen så han ramla framåt!? Hårt asså!! (Kan tilllägga att Milan o Maja lekte helt själva, Inte med någon annan.)
Då tyckte jag det räckte och sa till honom! Dumma unge, ingen Mamma syndes till heller.. Släpper folk bara sina barn där o låter dom vara hur som helst? Mammona/pappor bara sitter o fikar!
Vart var Mamman/Pappan? Han kanske var 3-4 år!
Man har eget ansvar över sina egna barn. Det finns ingen som kollar till barnen, Det är ditt eget ansvar vad barnen gör eller om det händer något, Jag skulle aldrig släppa Milan utan synhåll, Han kan ju lätt fastna i ett nät eller snubbla och åka ner för en kana, virra bort sej o inte hiita ut i de där klättergrejerna eller vad som helst, Visst i cykel hagen eller på stutsmattrona där man ser hela tiden och de inte kommer någon stans men jag skulle inte släppa honom lös i lokalen. Och JAG skulle säga till mitt barn om han var dum mot andra barn eller gjorde fel.!
Tycker ni jag gjorde rätt eller får man inte säga till andras barn?
Hur hade livet sett ut?
Om man hade varit tillsammans nu ändå? eller om barnen "håller ihop" oss?
Hur hade vårat liv sett ut Om vi inte hade våra två små?
Och vår slutsats vart,
Att JA vi hade nog varit tillsammans fortfarande för känslorna har alltid funnits där.
Men man hade ju självklart träffat vännerna oftare och mittt träningsfreak till sambo hade nog tränat minst dubbelt så mycke och jag hade "förhoppningsvis haft ett ordentligt jobb.
Hade säkert flyttat ut såhär på ladet ändå! det har vi ju velat hela tiden.
Ja, så vart våran slutsats av denna fråga som man kan ställa sej själv många gånger när man har fått barn och är i ett sånt här stadie i livet som vi är!
Har ni sånna funderingar? Tänker ni så ibland?
___________________________________________________________________________________
Ibland kan jag bli lite hm.. Sur? trött? irrriterad? Lessen? jävligt arg!?
Alla förstår inte riktigt det här med att man inte kan åka iväg varje kväll på sport eller någe annat som hittas på bland vänner.
Jag menar att hur kul är det för en två åring när han har längtat hela dagen efter sin pappa och Pappa kommer hem efter jobbet byter om åker igen och sen kommer hem en timme innan läggdags, Hur mycke sen barnet sin Pappa då? Det funkar inte! Så det är absolut inte för min skull utan för barnens!! Det är inte jag som är tjurskallig och han inte får göra någe, det handlar om att har man familj får man umgås med den med!! Förstått???
Tar man med barnen/barnet så visst! Helt okej, Barnen ska umågs med båda sina föräldrar!
Beslut?
Vet inte om vi står för ett jobbigt beslut?
Varför det hände? Känns lite jobbigt, chockande? Aldrig sett några tendenser till det?
Hm nä det var obehagligt och inte alls kul. Tur att det inte blev värre en vad det blev!
Obehagliga bilder på paketen?!
Inte så jätte fina direkt.. Pratade de inte om att de skulle ha sånna "skrämmande/obehagliga" bilder på våra paket i sverige? Hade för mej det?
Vad hände med det!?
Klar?
Jag personligen tycker inte att man ska ha mer barn en vad man har tid till eller pengar till.
Det tycker jag ska vara gränsen, för jag menar barn tar tid och de kostar verkligen pengar ;)
Jag titta på det här pogrammet familjen annorlunda och blir helt kär i familjerna vad härligt med så många barn och så mycke kärlek men samtidigt vilket jobb!
Sen tycker Jag att när man har för många barn så räcker inte mamma till och då får syskon ta för mycket ansvar för tidigt! enligt mej!
Men då iallfall kom vi in på att hur vet man att man är klar?
Är det antalet barn?
Är det åldern ?
Är det glappet mellan barnen?
Jag kan nog inte säga att jag är KLAR för alltid men just nu vill jag inte ha ett till barn för att jag skulle inte ha tid till en liten till nu! Men om man är klar helt? Hur kan man veta det?
jag menar jag fyller 24?
Ja nä det tåls att tänka på!
Har ni bestämt hur många barn ni vill/ska ha?
När ni är klara?
Rätt Fel!
* Viktigt med rutiner
* låt dom inte bestämma
* inte sött inom en viss tid
* Man ska göra så eller så!
Vem har bestämt hur man "ska göra" ?
När jag gick med Milan och även när han var Under ett halv år, Sa jag hela tiden att jag ska inte rätta mej efter barnet, Vad jag menar är asså att jag har nog aldrig sagt att: Milan sover jag kommer 1-2 timmar senare utan jag har planerat så han somnat innan eller att han somnar på vägen eller liknanade.
Men som nu när Milan är större behöver barnen faktiskt rutiner.. speciellt på kvällar.. Och när det gäller mat mm.. Men självklart kan jag rubba dom.. jag tackar ju inte nej till saker för att barnen ska bada utan då badar jag dom innan eller så får de bada dagen efter, Han kan somna senare om det är något vi ska göra..
Men det jag ,menar är att när de är små är det så lätt att säga att så ska man göra eller så här tänker jag göra men när de blir två år och får sin egen personligehet och trotts då kasnke det inte alls fungarar som man hoppats,Man kanske måste göra tvärt om mot vad man tänkt!
Sen kan man alltid ha åsikter om vad som är rätt och vad som är onödigt.. Vad man själv inte skulle göra mm men vem har rätt och sitta och säga till någon annan att du gör fel! Även om man tycker det! Självklart så tycker alla såååååå himla mycke när det gäller barn och hur föräldrar gör.
Jag med så klart.. Men jag säger inte till personen, Att jag tycker du gör fel! det är upp till dom hur dom vill göra!
Är så trött på att så fort det handlar om barn tror folk att dom har rätt att lägga sej i?! Varför skulle dom ha det?
Paniken kom..
Han är den ända jag känner att jag kan prata om allt med, den ända som inte dömer mej för hur jag känner eller tänker.
Den ända jag kan prata om allt med!
På dagarna känns det ganska okej men sen så fort mörkret kommer, så kommer allt tillbaka till mej, man tittar ut och ser hela händelsen framför sej, Jag vågar knappt kolla ut genom fönstren, Och jag vågar knappt somna. Jag går igenom allt, Om jag har släckt allt om allt är avstängt, Hur vi ska ta oss ut om det skulle börja brinna, hur vi skulle få med oss alla hur vi skulle göra då, så jag är förberedd ifall att det händer något, Jag är så rädd att jag ska sova och inte kunna göra något.
Men som älskling sa att jag kanske inte har bearbetat allt än, Mitt kanske kommer nu det som alla som var med har gått igenom redan.
Hur sover ni?
Jag har sovit illa i snart 3 veckor och nu börjar det kännas på kroppen, jag menar vi ligger 2 vuxna och ett barn i en 1,60 säng.
kanske inte är så trångt men Milan skrutt far omkring i 360 grader hela natten och Oskar & Milan snarkaroch pratar i sömnen och jag måste verkligen ha plats när jag sover, jag ligger i typ framåtstupa sidoläge med en kudde som jag "kramar" Och jag måste vända på mej flera gånger per natt för att inte få ont i höften och ja ni kan ju gissa om jag ens får plats att sova i "min" ställning?
Nej!! Det får jag inte så jag sover inte många timmar inte, jag sover från när älsk har åkt och det blir lite mer plats i sängen ;)
Då kan jag somna ordentligt.
Hur sover ni har ni en speciell sovställning? Kan ni ligga tätt och hålla om varann hela natten eller rullar ni isär när ni ska somna?
Har ni kollat ut?
Här är det så himla jätte fint, fullt med frost på träden och allt är precis vitt!
Önskar att jag hade haft min kamera med mej så man kunde ta lite fina kort, men den är hemma hos oss.
Vi hade hoppats på att få komma hem idag men de hade inte börjat riva huset igår? Vi kan ju flytta hem för nu är vårat hus städat från allt sot och rök men vi vill inte öppna dörren och se det där det första vi gör, för huset står verkligen precis utanför vår dörr, vi vill inte leva i den upplevelsen, att påminnas så fort man öppnar dörren, visst det kanske man kommer göra ändå men jag /vi tror attt det är nog iallafall lättare om inte huset står kvar iallafall.
Samtidigt som man vill komma in i sitt "vanliga liv" igen, Pratade med min mor om det här med att gå och prata med någon om det som hänt, det kanske man borde göra, för det är ju en väldigt hemsk upplevelse vi har varit med om, Som man inte ens kan föreställa sej! Som ingen människa ska behöva vara med om.
Att sånna hemska saker ska få hända är ju helt ofattbart, man har inte ens ord för det.
För även om det känns just nu som man kan hantera det så sitter allt kvar, och man minns hela kvällen/natten och man kommer bli påminnd om det många gånger framöver. Så man kanske borde gå och prata ut om det så man får lufta ut händelsen ordentligt..!
Jag insåg precis en sak!
Alltså allvarligt? Hur kan vuxen och kaffe ens sitta ihop överhuvudtaget?
Jag menar så alla små 12-13 åringar som sitter och röker och dricker kaffe är vuxna? Och en vuxen 20-25 åring som inte dricker kaffe är inte vuxen?
Hur har detta uttrycket kommit upp överhuve taget?
Konstigt enligt mej!!
Vad tycker ni?
Trygg i sitt hem..?
Vi var hemma i huset igår och hämta Oskars jobbar kläder och lite sånt.. Och gossa lite med Kissarna som e kvar, (vår hyresvärd kommer och matar och sköter om dom varje dag) så dom är inte bortglömda alls!
Men när man står där vid/i huset så har man en så konstig känsla i kroppen, man kan inte riktigt sätta ordet på det men jag skulle beskriva det som när man är mörkrädd? Jag stod kvar och rökte medans de andra gick in men jag kunde inte stå kvar där ute själv.
Man känner sej otrygg i sitt hem.
Det känns inte riktgit som att man kommer känna sej säker och trygg i sitt eget hem, det känns inet ens som det är mitt hem jag stod i, utan någon främlings hem, som jag sa till Oskar igår det känns som man är mellan två hem igen. Som när man var och hämta saker i trean och det vart mer o mer tomt och opersonligt!
Allt känns lite förvirrande för Samtidigt som man vill hem tilll sitt eget hem så känns det oroligt hur man kommer känna där, Hur det kommer vara när det bara är vi som bor där? inga grannar än, Och frågan är om alla kommer tillbaka.. Hur det kommer och bli!?
Så mycke funderingar när man åker dä ifrån?
Jag kan bli så jävla arg!!!!!
Jag pratade med min mor förut och hon berättade att:
Igår hade min lillasyster och hennes kompis åkt in till stan för att köpa julklappar, Hon tyckte det skulle bli jätte kul för det var första gången hon åkte buss och gick på stan själv med en kompis, Stan stängde kl 20 så de gick på bussen vid kl 20:30, så då skulle hon vara hemma runt tio i nio men hon kom inte då först tänkte de att de kanske stod och prata innan de gick in men vid kvart över började mamma och dom bli oroliga men då ringde Martina och sa att de var i vidingsjö,jätte ledsen! ??? tänkte mamma hur hamna ni där?
Ja vi missade avplatsen, vi satt och prata! (man vet ju hur småtjejer är som sitter på en buss) ;)
Och när de kom fram till sista hållplatsen hade busscaffisen slängt av dom där..Han skulle ju tillbaka till garaget, så de fick gå av sa han!
Slänger man av två små tjejer en mil hemmifrån kl kvart över nio på kvällen??!
Man kan vell iallafall se till att de ringer hem eller något.. inte bara kasta ut dom ur bussen..?? Eller!?
När jag var liten åkte jag med buss själv till min far och då var iallafall busschaffisarna jätte snälla och sa alltid till när man skulle av !
Men tiderna förändras vell.. Folk har blivit så jävla tjurskalliga..!!
Nu minns jag ännu en anledning till varför man inte bor i lkpg... Här i min håla är busschaffisarna fortfarande snälla iallfall...!!! :)
Kanske är vi som överreagerar för det är våran syster/dotter!!
Men min mor var rätt arg.. finns en risk att det är någon som får ett väldigt argt samtal idag!!!
Tycker ni vi är känsliga?
Jobb??
Vad vill jag jobba med?
Snart är det ju dax att ge sej ut i den världen igen, Och det känns sådär när man inte vet vad man vill göra, Jag har ju redan två olika utbildningar men vet inte om något av dom är något jag vill jobba med,Inget jag känner att det passar mej, men samtidigt vill jag inte sätta mej ochutbilda mej igen.
Det har jag inte ork/motivation till!
Usch vad jobbigt det är att inte veta och nu börja känna pressen att det är dax att ta reda på det!
Vet ni vad ni vill? Är ni nöjda med det jobb ni har eller inte har?
Är det vad ni vill göra?
Eller har ni nöjt er med det ni har fått!
