Ja det är ju vi såklart! Idag har varit en eftermiddag på akuten, först skar sej karln min i tummen men det räckte med att tejpa som tur var, sen ramla Nellie ner från morbrors loftsäng så då vart det akuten med henne, den känslan man får i hjärtat när man måste åka in sådär med sina barn går inte ens beskriva, var precis samma när Milan spräckte ögonbrynet! Så rädd orolig och ledsen man blir, känns som hjärtat bara spricker! Som
Tur var bröt vår lilla skrutta inget och klarade sej bra, haltar lite av smällen har ont där hon landa men inte mer.
Vi skulle ju självklart höra av oss om hon blev värre men än så länge verkar hon okej!
Önskar att jag aldrig mer får känna denna känsla jag kände idag, men tyvärr finns det en stor risk att man kommer få uppleva samma rädsla så länge man är mamma och det är man ju hela livet så..
Och speciellt min dotter har ingen respekt för höjder eller rädsla för att man kan slå sej.
Milan är tack gode Gud lite mer försiktig av sej! Men nu iallafall är vi hemma och alla mår bra så nu ska vi fredagsmysa med pizza och dricka ;) jag tog iallafall en sallad ;)

måste pussa mina älsklingar extra mycke ikväll! <3

Tack till Ewwe såklart! :) och mormor som hade storebror!

Goo kväll!