Fy fan vad rädd jag blev idag på jobbet, Brandlarmet gick och jag bara kände rädslan och paniken kom.
Att man kan bli så rädd.
 Förr när brandlarmet gick tog man det lugnt och va inte speciellt rädd men nu fy fan minnen rädsla och flachbaks kom snabbt på mej.Såg disigt direkt,  Det brann inte som tur var men oj vad rädd jag blev, tankarna bara flög omkring i mitt huvud kontrollen försvann direkt paniken tog över så snabbt. Tur att ja hade en jobbar kompis som var med mej annars hade jag nog inte vetat vad jag skulle ta vägen.
En sådan hemsk händelse sitter så hårt och långt inne minnen lukter och de men man har efter det. Som sagt inte kanske många som märker men den panik jag får om jag känner röklukt den går inte beskriva. Det kan räcka med att min man öppnat kaminen hemma och jag inte vet om det och känner lukten hjärtat ökar hundra femtioslag direkt.
Frågan är om det någonsin kommer förändras? Eller om jag alltid kommer känna så.
Den rädslan är hemsk. Jag tänker direkt, Brinner det? Inte igen, vart är barnen ? vart brinner det? Hur ska vi komma ut? Tankarna bara flyger omkring.

Det kan räcka att jag möter en brandbil som kommer från vårat håll, tänker direkt om det kan vara min familj om det hänt någe om jag glömde stänga av något och så går tankarna runt runt runt tills jag kommer hem och ser att allt är bra att det inte var hos oss!
Det är hemskt vad det kan göra med en människa, att man kan känna sånn rädlsa, att det sitter så hårt.

Det här var första brandlarmet efter det hände och jag hoppas verkligen jag slipper fler. Har aldrig varit speciellt rädd för brand innan händelsen men nu har jag sånn rädsla för eld nu vet jag verkligen vad den kan göra och hur snabbt det går. Jag har sett det, jag har sett vad som kan hända även att man gjort allting rätt.