Idag när jag åkte till jobbet så mötte jag den lilla brandbilen den som åker först. Och kände hur paniken kom i kroppen, Hjälp brinner det hos oss? släckte jag? stängde jag av, barnen, ja alla tankar kom upp så snabbt och hur långt hade jag kommit? jo kasnke 3 kilometer hemifrån?
Och det kunde ju omöjligt brinna hos mej, men att tankarna bara  kom upp så snabbt..
Helt otroligt..
Det där kommer säkert sitta hela livet, som på jobbet hade vi brandkurs och branmannen som var där var en av dom som tag hand om oss och jag kunde knappt titta på honom eller lyssna på vad han sa, jag bara kände hur magen kröp ihop och obehaget kom i kroppen.

Man har lärt sej att leva med händelsen och man tänker inte på den jämt men vissa saker gör att det kommer upp bilder eller känslor, Nu har jag inte sånna tvångstankar om att släcka eller dra ur kontakter längre som tur är, det har släppt lite, men rätt var det är kommer tankar upp om vad som kan hända och jag förbereder mej i huvet om hur vi ska gå tillväga då, Har jag svårt att sova en natt kan jag helt plötsligt få för mej att det kommer hända någe? Konstigt det där..

Men det här kommer sitta hela livet.. minnet, bilder,känslor, lukter. Denna hädelse.