dessa telefonsamtal o alla e livrädda att det börjat, så fort man ringer eller messar elle någe så får man frågan!
E det på gång?
Ska du föda?
ja sånna frågor, o visst förstår självklart att folk undrar, men blir lite jobbigt efter ett antal telefonsamtal!

O herregud vad folk ringer o kollar läget.. om det startat o hänt något..
Snart har nog hela släkten o lite till ringt tror jag!

Inte för o verka störd men det blir rätt jobbigt e ju så att man själv går o väntar lika mycke som alla andra om inte mer, och folk ringer o håller på hela tiden!
Men så e det o vara i slutet på en graviditet, hade hoppats på o inte behöva gå över, utan få tidigt o slippa detta väntande! 

 Men samtidigt har jag kommit på att hjälp jag ska föda barn igen.. det gjorde ganska ont, va ju inte skönt, och vid varje förvärk minns man mer vilken smärta det var.. o hur man inte kunde göra någonting åt det att det var en såå speciell smärta att man inte vet hur man ska hantera den!  
o man minns mer o mer hur allt gick till o vilken tid det tog, o jag hade en ganska snabb förlossning, men det känns inte som det då kan jag medela!
men nu när man får gå o vänta så dant så minns man mer o mer o blir räddare o mer nervös!
jag är jätte nöjd med min fölossning med Milan, emn om man tänker efter så var den inte så bra. fick ju flera problem o  det vart sugklocka o ja kunde inte ens resa mej på ett dygn! men ändå har jag sett tillbaka på ett bra sett på min fölossning o varit jätte nöjd men nu börjar jag komma ihåg allt sånt som itne  var bra o allt som kan gå fel o ja hjälp!
Detta var varför jah hoppades så dant på och inte gå över.. man hinner tänka så mycke o skrämma upp sej själv..!

Men jag vet mycket väl att man inte har något o säga till om, kroppen sköter detta själv, läkarna bara hjälper till på traven, man klarar detta! självklart!

Gå över tiden e inte det roligaste kan jag lova!