jag har kommit på att ja e såå jävla förvirrad asså...  det e helt konstigt hur man kan känna så blandade känslor...

ena dagen e jag såå jävla trött på skiten, trött på o tjata o inget händer trött på o vara lessen o att man måste hålla reda på allt sköta allt...
o så tänker ja att fan ! aldrig att vi ska ha ett barn till ,aldrig att vi ska va ihop längre... ja flyttar nu!!!
men sen dagen efter så e han jätte bra o ja tycker att allt funkar relativt bra...  o gud ja skulle ju vilja ha en till nu men så fort vi har en dålig dag så kommer jag tillbaka till det där.. det e så träligt...
men  som jag sa till honom att det e nog för att vi har haft det så dåligt i så lång tid o han har bättrat sej riktigt mycke, o det e klart att man måste få ha lat dagar med det har ju jag med.. men min stubin e så kort nu för tiden jag blir arg direkt om han inte har gjort någe som han skulle gjort..
mend et är ju för att man e så trött på o tjata känner sej som en extra mamma..
så jag har kommit på att det e jag som måste ändra mej! det är jag som måste bättra mej o fösöka mer... om ja vill att det ska funka! o det vill jag ju!!!

men det e svårt när man har vart tjurig o tjatat gnällt o bråkat så länge..

men han har bättrat sej så mycke o han fösöker... så nu e det dags att jag med gör det... dags o bättra sej... !

om ja inte skulle tjura o gnälla så har vi det ganska bra egentligen... så det e bara jag nu!